French Realist/Impressionist Painter and Sculptor, 1834-1917 French painter, draughtsman, printmaker, sculptor, pastellist, photographer and collector. He was a founder-member of the Impressionist group and the leader within it of the Realist tendency. He organized several of the group exhibitions, but after 1886 he showed his works very rarely and largely withdrew from the Parisian art world. As he was sufficiently wealthy, he was not constricted by the need to sell his work, and even his late pieces retain a vigour and a power to shock that is lacking in the contemporary productions of his Impressionist colleagues.  Related Paintings of Edgar Degas :. | ballerina on the stage | Portrait of an office | Woman with a Dog_y | Waiting | pellegrini |
Related Artists:
Jean-Jacques Monanteuil
France (1785 -1860 ) - Painter
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
BADALOCCHIO, Sisto
Italian Baroque Era Painter, 1585-ca.1619 Italian painter and etcher. His formation as an artist took place within the Carracci circle. According to Malvasia, he may have attended the Carracci Academy in Bologna, before returning to Parma in 1600 as the pupil of Agostino Carracci when the latter entered the service of Ranuccio I Farnese, 4th Duke of Parma. After Agostino's death in 1602, Badalocchio and his fellow pupil Giovanni Lanfranco were sent by the Duke to Rome in order to complete their training in the studio of Annibale Carracci, who was then working in the Palazzo Farnese. Badalocchio remained with Annibale until the latter's death in 1609. He participated in most of the projects that occupied the studio assistants during those years, such as the frescoes on the walls of the Galleria in the Palazzo Farnese and those previously in the Herrera Chapel in S Maria di Monserrato, Rome (now detached and divided between Madrid, Prado, and Barcelona, Mus. A. Catalunya), although his precise share in them is still debated. His first signed works are etchings, one (1606) after the antique sculpture of the Laokoon (Rome, Vatican, Mus. Pio-Clementino) and 23 (1607, part of a series of 54 executed in collaboration with Lanfranco) after Raphael's frescoes in the Vatican Logge; they reveal the romanizing character of his training. Yet his independent paintings of this early period reveal the influence of Lanfranco, which was to last throughout his career; the lively play of light and shade suggests his allegiance to Emilian art.